Naturreservat
Ögeltjärnsberget
Storstensudden ligger precis i närheten av Ögeltjärns naturreservat. Reservatet som bildades 1994 är ett välbesökt område med fina vandringsleder. Från toppen av det 91 meter höga Ögeltjärnsberget har du en fantastisk utsikt över skärgården. En rastplats finns uppe på berget med vindskydd, eldstad och rastbord. Ögeltjärn är ett kommunalt reservat.
För att komma hit kan du följa vandringsleder från parkeringen i Vannviken eller från Gullviks havsbad.


Ögeltjärn
Den lilla Ögeltjärnen ligger i reservatet. Här det finns ett vindskydd med eldstad. På äldre bygdedialekt sa man Ögeltjenna vilket är liktydigt med Igeltjärn. I tjärnen fanns det gott om blodiglar och dessa fångades och såldes till apoteket ända fram till 1930- och 40-talen. Blodiglarna användes som läkemedel och var bland annat bra vid förfrusna händer och fötter vilket de faktiskt används till än i dag.
Vegetation
Floran i området är mycket rik med ett antal kalkgynnade arter som till exempel blåsippa och olika orkidéer. Kalken kommer troligtvis från ett underliggande skalgruslager som består av snäck- och musselskal som avsattes på den forntida havsbottnen.
I anslutning till Ögeltjärn växer gräsull, trindstarr, klubbstarr, tvåblad, ängsnycklar och myggblomster. Söder om Ögeltjärn breder en sumpskog ut sig med källstråk. Här växer tvåblad, grönkulla, brakved, blåsippa, olvon, tibast och måbär. Skogsfrun finns här årligen och blommar i början av augusti.
På gamla gråalar i reservatet har det hittats en av de nordligaste förekomsterna i Sverige av skriftlav och blemlav. På tallved har knappnålslaven Chaenotecopsis fennica sin första kända förekomst i Ångermanland.


Skogsfrun
Skogsfrun (Epipogium aphyllum) är en sällsynt och mystisk orkidé som fascinerar många botaniker och naturälskare.
Skogsfrun är en bladlös orkidé, vilket gör den ganska unik. Den saknar klorofyll och kan därför inte genomföra fotosyntes. Blommorna är ljusrosa till blekgula med röda prickar, och de hänger ofta nedåtriktade på en skör och genomskinlig stjälk. Då den saknar blad ser den nästan spöklik ut i skogen – därav dess namn.
Skogsfrun är extremt svår att hitta eftersom den kan vara under jorden i flera år och bara blomma vissa gynnsamma år. När den väl blommar sker det under en mycket kort period, oftast i juli eller augusti. Eftersom den är så svår att förutse kallas den ibland för en “skogsande”.
Istället för att använda fotosyntes lever skogsfrun i symbios med svampar (s.k. mykoheterotrofi). Svamparna hjälper den att ta upp näring från förmultnande växtdelar i jorden. Detta gör att den ofta hittas i gamla, fuktiga skogar med rik svampflora.
Den finns spridd över Europa och Asien men är mycket ovanlig överallt. I Sverige växer den framför allt i Norrland och delar av Svealand, ofta i skuggiga barr- och blandskogar.
Skogsfrun är fridlyst i Sverige, vilket betyder att man inte får plocka eller gräva upp den. Den hotas av skogsskövling, eftersom den är beroende av gamla skogar med välbevarade svampsamhällen.
Skogsfrun är en av Sveriges mest mytomspunna och svårfångade växter – en riktig dold pärla i våra skogar.
Djurliv
I reservatet förekommer både fåglar och däggdjur som tillhör faunan i äldre skogar. Några arter som setts i området är till exempel tjäder, orre, spillkråka, tofsmes, älg och mård. På vintern går det då och då att se spår av lodjur.

Källor: Länsstyrelsen, AI
Föreskrifter
Du är välkommen att besöka naturreservatet, men tänk på att det inte är tillåtet att:
-
Bryta kvistar, fälla eller på något sätt skada levande eller döda träd och buskar samt att gräva upp örter, gräs, mossor och lavar.
-
Göra upp eld annat än på anvisade platser vid vindskydden.
-
Medvetet störa djurlivet.
-
Köra motordrivet fordon.
-
Ta med hund som inte är kopplad.