Ester
Historien om den försvunna segelbåten
Ester försvann spårlöst efter en brand ombord, någonstans utanför Örnsköldsvik. Där låg hon, bortglömd på havsbotten från omkring 1939 fram till 2012, då Bo Eriksson, Per Hellgren och Jan Olof Backman gjorde det sensationella fyndet.
När Ester hittades var hon i ett mycket skört skick. För att kunna lyfta henne från djupet konstruerades en specialbyggd vagga som skulle sänkas ner från en kran monterad på en katamaran. Med stor försiktighet spändes selarna runt skrovet – efter 80 år på havets botten krävdes maximal varsamhet. Sakta började hon lyftas. Leran höll henne kvar, klamrade sig fast vid skrovet och sög sig runt kölen. Trots att kranen, 50 meter ovanför, fortsatte att öka spänningen längs Esters 15 meter långa mahognyskrov, vägrade hon att röra sig. När vågen visade sex ton blåstes luft ut genom rörsystemet runt henne, slutligen bröts sugkraften och Ester var fri. När hon närmade sig ytan skymtade hennes eleganta former genom vattenytan. Dykarnas undersökningar hade redan bekräftat hennes identitet, men att se ruffen och däcket återvända till dagsljuset gjorde allt mycket verkligt. Bo och Per, som i flera år väntat på att återse denna fantastiska racingyacht, valde att låta henne vila strax under ytan över natten. När vädret lugnat sig nästa dag, återvände de för att slutföra bärgningen.
Väl uppe tömdes Ester noggrant på lera och bråte innan hon lyftes ur vattnet. Sedan transporterades hon till sin tillfälliga uppehållsplats för att påbörja den omfattande restaureringen.
En omfattande restaurering
Bo Eriksson har en enorm passion för vackra, välseglande svenska yachter, uthållighet och ett stort kontaktnät. Det har gjort ett till synes omöjligt renoveringsprojekt möjligt.
År 2018 var restaureringen av Ester i full gång. Hon hade fått en helt ny stomme, ny mittlinje, ny bordläggning och nya bjälklag. Däckskonstruktionen och dess komponenter höll på att installeras, samtidigt som marinarkitekten Juliane Hempel arbetade med riggen och segelplanen.
Målet har varit att bevara så mycket av originalet som möjligt. Där det gått har man ersatt material med identiska alternativ, men i vissa fall har moderna lösningar använts för att förbättra hållbarheten. Ett exempel är att de ursprungliga ramarna och ihåliga nitarna i mildstål har bytts ut mot rostfritt stål av hög kvalitet. Även lim har uppdaterats till moderna och mer hållbara varianter. Träslagen är antingen samma som förr eller noggrant utvalda, mer hållbara alternativ – exempelvis har Sipo/Utile använts istället för den ursprungliga honduranska mahognyn.
Under tävlingsåren genomgick Ester flera förändringar för att förbättra sina seglingsegenskaper. Vissa av dessa modifieringar är tydliga, medan andra är mer subtila. Restaureringsteamet har därför samarbetat med Comité International de la Méditerranée för att avgöra vilka detaljer som bör bevaras och vilka som kräver ytterligare granskning och tolkning.
Ester är inte bara en båt – hon är ett stycke historia som nu får nytt liv
Läs mer
På hemsidan Ester1901.se/esters-story kan du läsa mer om Ester och dess fascinerande historia. Klicka på bilden.
